När jag var 6år så hittade vi ett ställe ute på Gustavsberg som har/hade som en shettis uppfödning! Så där startade mitt ridintresse, barbacka utan träns! Man hade en grimma på som man satte fast grimskaft på vardera sida, ååh vad mysig den tiden var. Jag red både hingstar och ston, hingstarna fick man som vi kallar det ''busblåsor'' av, speciellt lilla Albin kommer jag ihåg! Albin var en liten svarthingst, tror att han tillochmed var godkänd! Han var en av dom man kommer ihåg bäst! Han var otroligt fin, när man kom till hagens öppning(hagen var jätte stor!) och visslade så fick man en av de finste synerna! Han och hans kompis Opal kom travandes med ''stora' steg och när solen låg på så glänste dem och manarna flög! Opal var en liten hingst som var brun med låång ljus man och svans!
Men shettisen som satte en hov i mitt hjärta var Flamman! En lite fux tjej som hade mycket att säga till om! När jag kom dit de första gångerna så var hon en liten plutt! Redan från början så blev vi väldigt bra kompisar! Sen två år senare när hon skulle så smått köras in så fick jag vara med och hjälpa till, såfort hon blev trött började hon bocka osv,men jag älskade henne lika mycket iallafall! När hon var 1år och brunstade så lurade hon ut en av hingstarna utanför hagen, och vips så vart hon dräktig. Hon såldes till en annan familj, där hon också fick fölet, men efter ett tag bestämde sig de nya ägarna att bara behålla fölet och Flamman fick flytta tillbaks igen. Jag kommer verkligen ihåg den dagen så bra, jag hade precis kommit hem från skolan, och det ringer på telefånen.
-Hej det är Celine.
-Hej, det är ********.
-Hejsan!
-Tänkte bara ringa och säga att Flamman ska komma hem igen, om ni vill komma i veckan så är hon hemma då!
Vi säger hejdå osv.
Ringer sedan upp mamma helt hysteriskt, gråter som en... Mamma blir såklart jätte orolig och frågar vad som har hänt.
''Flamman.. ska.. komma heeeem!!''
Jag var helt hysterisk, så otroligt glad! Nu har jag itne träffat Flamman på ett par år, men kommer ihåg allt med henne som om det var igår!

Finaste Flamman! ♥
  
  

När jag var 8 eller 9 så började sakta växa ifrån shettisarna och hamnade på Nacka ridklubb(där jag än rider idag!). Då jag hade balansen och ridningen redan så var det inga nybörjar grupper för mig, men något som jag alltid har haft problem med är sadling! När jag kom till Velam så hade jag ju knappt sett en sadel, och jag hade ingen aning om hur den skulle ligga! Mamma fick hjälpa mig väldigt länge med hur man fixar sadelgjord coh stigbyglar, när alla andra kunde det så fick mamma fortfarande följa mig in i ridhuset. Något som jag också var väldigt(!) sen med var att lära mig rätt sittben, tror att iallafall de första 2åren så gissade jag mig till! Jag tappade också lite utav de vanliga eftersom jag inte lärt mig allt från början, utan hade bara ridningen i mig, men jag var som en svamp och sög i mig allt!

Jag och Tabbe på avslutningsbus!
  

Efter ungefär 1år på ridskolan så kom Forever in i mitt liv! Jag fick börja pyssla med honom under en skada, och efter det har det bara fortsatt! Nu är jag inne på mitt fjärde år med honom. Jag har gjort allt med honom pysslat i timmar, åkt med på tävling, betat, bada, tvätta, dressyr, hoppning inne/ute och tävlat själv! Jag kommer ihåg gångerna han började känna igen mig, han gnäggade när man kom och mötte mig i hagen! Forever och Flamman är de hästar som har störst betydelse för mig!

Jag och Forever, loong time ago!
  
  

Några år senare, nämligen 2008 så frågade mamma jobbarkompis om jag ville komma och rida på deras arab, nämligen Mirre. allting gick jätte bra och en vecka senare blir jag tillfrågad om jag kunde börja rida honom 1dag i veckan. Då började mitt liv på Sågtorp, efter ett tag med Mirre blev det mer och mer, jag hade honom från 1 dag i veckan till 2dagar i veckan, och det här var ju verkligen jätte kul tyckte jag! Mirre höll jag på med i 1,5år det slutade med att jag hade honom 2-3dagar i veckan innan jag slutade sommaren 2010!

  

Efter några månader blir jag också tillfrågad att rida en liten c-ponny i stallet, jag tror alla som har läst min blogg ett tag vet vem jag pratar om, nämligen finaste Figge! Figge höll jag på med i 1år och ngra månader. Jag tror alla har åkt av honom(som har ridit honom) men med mig gjorde han aldrig ngt dumt, han har bockat en gång, det var ett glädjuskutt annars har han håltl sig i skinnet. Han var den som sprang(!) till mig i hagen, medan alla andra hängde på Mirre och sprang åt ett annat håll. Vi lekte ofta med varandra i hagen, vi stog och kliade varandra(aj!) och allt var bara underbart med honom! Tyvärr så slutade våra dagar snabbt och på ett tråkigt sätt, den 5e Juni 2010 så fick jag ett samtal från Jonko som undrade om jag visste att Figge åkte från stallet en dag tidigare, vilket jag inte hade en aning om! Vi var tillochmed där den dagen, men endå så fick jag inte reda på något, varför vet jag inte, men det känns sjukt tråkigt!

  

I början av sommaren 2009 kom det en ny häst in i stall Sågtorp, Evita. Friesern jag hade i några månader. Dagen hon kom så vart jag som förtrollad, jag hade alltid gillat(!!!) rasen Frieser, men aldrig sett någon IRL, men nu stog hon framför mig och jag vart helt kär. Tanken om att få rida henne fanns inte, jag var överlycklig när jag klappade henne. Sen en dag, när jag och hennes foderägare red ut så förklarade jag att jag älskar Frieser, och hon berättade att hon behövde en medryttare! En vecka senare var det provridning, vilekt inte gick så bra måste jag säga, jag gled mest runt och försökte styra.. Men jag blev medryttare, på min drömhäst! Jag hann ha henne i typ en månad innan hon åkte på bete. Under sommaren träffade jag aldrig henne men såfort hon kom till stallet igen så var det som vanligt, då fick jag ha henne mer och mer! Jag kommer särskilt ihåg ett pass på henne. Jag red ut, och eftersom hennes stigbyglar hade gått sönder så bestämde jag mig att prova barbacka. Oj vilket häst jag satt på! En form som hette duga och steget, ja det var helt otroligt. Hon paddlade på och fick en trav som var helt galet fin, det var bara att luta sig tillbaka och glida med! Det var som att rida på moln!
På hösten får jag ett samtal, det var en fredag och jag skulle ha henne lördag-söndag. Samtalet var från hennes foderägare, som sa att den riktiga ägaren ville ha tillbaka Evita, NU! Foderägaren visste inte när hon skulle åka, inte heller om hon skulle bli förvarnad om det, men att det skulle antagligen bli om en vecka eller nått. Nästa dag så tänkte jag rida ut en låång runda på 2-3h men ville göra det någon, som ett avslut liksom. Jonko och Maxine lugnade mig och sa att hon skulle antagligen inte åka nu, och att vi skulle ta det dagen efter, okej tänkte jag, det lät ju också bra. Dagen efter ringer foderägaren 10.30 på morgonen, hon gråter och säger att ägarn kommer den kvällen, Hon frågade om jag kunde hjälpa till att packa alla grejer och säga hejdå. Självklart, jag stannade med Evita in i det sista, klockan 17.00 den kvällen rullar transporten in och Evita tas ut på gången och börjar göras iordningen, då började tårarna komma, jag var helt förstörd, min drömhäst! Jag får nummer till försäljningsstallet hon skulle till, men fick aldrig tag på dem. Inte heller har jag varit med och hälsat på henne, min finaste dröm!

Bilden ovan är från sista dagen..
  

Just nu rider jag på ridskolan och en lite hos Helena ibland!

Blandande bilder kan ni få se senare någon dag!