---

Mitt hundliv började väldigt tidigt. Familjen har aldrig kunnat vara utan hund. Efter ett långt uppehåll efter att dom tagit bort sin ena Berner så var det nu dags för en ny fyrbentingen att flytta in i familjen.
Det var nu dags att välkomna Tanja in i vårat liv.
Våran fantatiska cocker spaniel flicka som ställde upp i alla lägen. Som ett åring fick vi hem henne, då var jag inte mer än två år. Snällare hund finns inte. Tyvärr fick hon en elakartad cancer och henne liv gick inte och rädda. Jag var inte gammal när vi hade henne, men kommer ihåg många minnen som igår.
Vila i frid Tanja ♥


Ungefär ett år efter att Tanja fick lämna oss flyttade nu ett nytt livet liv in hos familjen K-son. Pappa ville inte ha hund efter Tanja, men när lilla Cheese satt så sött hemma hos uppfödaren Lisa(våran kompis), skrapandes med tassen på pappas sko så fick hon följa med oss hem. Cheese är en av de djur som betyder mest för mig, då vi har haft henne sen jag var fyra år. Så iår fyllde hon elva år, gammeltanten! Hon är den absolut coolaste, roligaste och socialaste katten jag har träffat. Det bästa hon vet är att krypa upp och lägga sig på ens bröst eller mage, att känna närhet är viktigt för henne! Cheese är också den mest pratglada katten jag har träffat! Alltid har hon något nytt att säga, om något är fel(t.ex att hon är törstig) så går hon och hämtar en och mjaoar hysteriskt hela vägen in i badrummet!
Hon älskar att göra grottor utav täcken. Så ibland kan man se en filt eller täcke röra på sig, då har hon byggt sitt eget ''kryp-in''. Eller när man ska sätta sig i soffan och man hör ett skriik(mjaao) under kudden, whoops, då var katten där under.. Hon har sin egen diet, en väldigt speciell sådan! Det ända som man kan fresta denna speciella katt med är torrfoder, cornflakes, fetaost, fiskmat och smaken av räka(hon skulle aldrig kunna äta en!). Att dricka vatten är också en speciell procedur. Det år inte att drick ur hennes vanliga skål, nej nej, antingen ur kranen i ena badrummet eller hundarnas vattenskål.
Att Cheese nu är väldigt gammal svider i mig, hon är somsagt elva år, och en raskatt(cornish rex) lever inte mer än 12-13..
Men jag tror att min friska finaste kissemiss har måånga friska år framför sig!

  

Men saknaden efter en hund blev för stor. För mig var det mycket hoppande känslor i magen när vi bestämde en dag att jag skulle få börja spara. Och spara gjorde jag! Jag klippte hål i två liters flaskor och började spara ''guldpengar''.  Alla som kom hem till oss eller träffade mig tömde sina fick på dessa ''super-mynt''. För super-mynt'' var dom verkligen för mig! Varje mynt tog mig närmare och närmare en egen hund.. Året var 2004 och jag var åtta år. Vi hittade en annons på små kinesiska nakenhundar(dock med päls;) ).Så ringde vi och vi hade rätt snabbt bestämt oss cvilken valp vi ville ha. Noomi hade samma teckning som en Berner sennen så därför blev det lilla Noomi vi ville ha. Mamma och pappa ha själva haft flera Berner sennen, innan min tid. Uppfödaren döpte denna lilla, lilla varelse till Noomi, som på kinesiska betyder Känsla. För det var vad vi hade, en känsla på att detta var rätt hund!
Denna mycket speciella hund kan man säga mycket om! Hon klarade aldrig av att vara själv. Hon skrek igång glaskrossningslarmet på bilen! Grannarna ringde och var väldigt trött på denna hunds stämma. Eftersom vi märkte att Noomi inte trivdes hemma hos oss så fick hon flytta ner till min farmor och farfar i Trosa.
Där kallas hon Prinsessan av Stensund!

   


Efter ett par år skulle nästa fyrbenting in i vårat liv, men bara för en kort stund tyvärr. Amazing Electra var valpen vi åkte till Dalarna för att hälsa på. när hon sen var åtta veckor så åkte vi till Berns hotel för att hämta henne. Våran lilla fin flicka verkligen! ;) Mazie fick inget vackert liv tyvärr. I tidigt år blev hon väldigt sjuk. Troligtvis fick hon en cancersjukdom kallad Histiocytos. Den angriper cellerna, i hennes fall flyttades symtomen runt på olika ställen. Men trots all den smärtan hon hade gav hon oss massor av glädje. Hon kunde även roliga och annorlunda konster, även ganska lydig! Allting gick också väldigt upp och ner, ibland kunde hon vara som en vanlig hund, och andra dagen låg hon inne hos vetrinären och kämpade för livet. Vi träffade vetrinärer varje månad, minst en gång. Tillslut hittades en knöl bakom ena ögat, detta kunde vi se på ögat då det stog ut lite.
Sommaren 2009 fick hon bara ta det lugnt, då hade vi också tagit det tunga beslutet att låta henne somna in. Hon fick somna inne på ett fint rum med ljus inne på Albanos djursjukhus med huvudet i mitt knä.
Vila i frid Amazing Electra ''Mazie'' ♥

  

Efter en stund så klarade vi inte av tomheten efter Follie, då vi också hade planerat in en till hund så var det dags för Lads Follow Me att få flytta in hos familjen knas. Follie blev man kär i på en gång. Med sin rosa nos med svarta prickar tog hon allas hjärtan bums! Follie också en hund med mycket personlighet. Det första året var hon riktigt pigg med massor av energi och viljan att lära sig. Nu har hon blivit mer av en livsnjutare på äldre dagar. Eller äldre och äldre, hon är ju faktiskt bara två. Men det märks sån skillnad på henne nu och då. Men jag kan inte säga att hon är tråkigare nu, hon är så speciell så det blir kul :) Hon är fortfarande villig att lära, och kan många olika roliga konster. Vi höll ett tag på med utställning med fina resultat, men hon har tröttnat och om hon inte tycker att det är kul kan man lika gärna strunta i det. MEn hon är en glad livsnjutare i sina bästa dagar!

   

Klockan var tidigt i ottan när klockan ringde den 8/6-2010. På två sekunder blev man pigg som en lärka. Väldigt förväntansfulla var vi också, för idag skulle flera små valpar komma till världen. Trötta drog jag och mamma på oss kläderna för att gå över till grannarna där Amelia var.
Jag snackar såklart om dagen då Focus kom till världen. Det var en underbar dag! Jag och Focus fick ett speciellt band redan från början. Han var den svagaste och vi visste inte om han skulle överleva några dagar senare. Han var så gott som död, men vi lyckades skaka igång honom och med lite dropp i sig repade han sig. Han var fortfarande väldigt svag, men varje dag satt jag med honom och hjälpte honom att få i sig mat. Han och jag blev så tajta att han kunde lukta sig till mig. Det ögonblicket kommer jag ihåg så väl.
Vi hade precis kommit hem från en utställning med Neo, galet trött gick jag och la mig i valplådan. Focus som varken hade öppnat ögon eller öron, nosade sig fram till mig, och la sig under mitt huvud. Det ögonblicket tänker jag ofta på. Han sov allt som oftast i mitt knä, ville alltid vara nära. Så att han skulle säljas vidare var för mig hemskt.
Dagen innan min födelsedag satt jag och Felicia ute med alla valparna. Efter ett tags funderande och modsamlande bestämde jag mig och gick fram till Maria för att fråga hur många valpar som fanns kvar, om alla var såla eller ej. jag fick svaret att alla var sålda. Med gråten i halsen och tårar i ögonen gick jag ner till Focus igen, åh vad ledsen jag var. Min lilla älskade valp skulle en dag åka ifrån mig. Jag och Felicia drog ut och sprang den kvällen. Ledsen och sur beklagade jag mig över hur surt jag tyckte det var att han skulle åka. Fan vad Felicia var duktig på att hålla masken! Hon visste hela tiden att nästa dag skulle Focus bli min.
Nästa dag fick jag ett grattiskort där det stog att Focus nu var min. Jag tror aldrig jag har gråtit så många glädjetårar!